Dyngkåt och hur helig som helst

Ja inte jag alltså. Titeln på Mia Skäringers biografi heter så. Igår när vi var hos syrran hade hon fått denna i födelsedagspresent, (hon som ÄLSKAR böcker....NOT....) men de skulle tydligen se föreställningen som Mia har. Undrar möjligen om den är lite roligare än att läsa boken. Jag blev liiiite besviken. Så rolig var den inte som jag hade målat upp att den skulle va. MEN läste den över en dag sååå....Den gick att läsa, mycket blogganteckningar var där också. Blir juh lite mindre text i boken då.
3 av 5 gripar ger jag den i betyg.



Från bokens baksida:

Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättriga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet, och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp.
Efter nya Marior som av egen vilja och egen funnen kåthet vågar be sin Josef om helt egoistisk sex när lille jesusbarnet somnat. Mammor är väl också människor, eller? Sårbara. Svaga. Vilda och ömma. Känslor som kommer och går. Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör. TÄnk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är.
Här är en bok med krönikor som jag skrivit i tidningen mama och delar ur min blogg som funnits i två omgångar.
Kom nära.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0